Per "Stor-Per" Ersson

1662:
Nämndemannen Kristoffer Persson i Näset anklagade sin granne, Peder Eriksson , att han icke allenast hade hans piga på hans gårdemålsland slagit blå och blodig utan ock sammaledes trakterat hans hustru på hans egen åkerteg. Härom rannsakades och befanns som följer: Peder Eriksson kunde icke undfalla utan tillstod sig uti vedesmod hava gått in på Kristoffers gårdemålsland och slagit hans piga blå och blodig, föregivandes därför. hon utan någon orsak brukadepå sig ohövlig mun, beskylt honom uppsatt åkergrinden och insläppt sina svin till att göra skada, som han nekade för, och dock bevisligen fanns om pigans munbruk, såsom ock Peder hade henne i stark misstanke för det han föga nytta av sin boskap i några år haft haver.
Olov Nilsson, före detta i Näset och nu i Backe boende, vittnade sig hava följt bemälde Peder Eriksson och Kristoffer på båt ifrån Näset till Öhn, vid pass 1/4 mil, då haver de mycket trätat tillsammans, Peder kallat Kristoffer en djävul ibland annat munbruk, på båten. När de kommo över sjön, gick Olov upp till Öhn att tillsäga dem där i byn om kronans utsagors leverering. Kom då Kristoffer efter och begärde båt till låns av hustru Brita, och icke ville följa tillbaka på båt med Peder, utan Peder och Olov rodde på samma båt tillbaka. Stax gick han över sin åkerteg, där hans folk gingo och skuro, in på Kristoffers teg, där hans hustru skar, och slog henne, som Olov såg, såväl som hennes ropande hörde. Allt detta kunde icke Peder Eriksson undfalla utan tillstod och bekände sant vore, som Olov Nilsson vittnat haver, och att han uti vredesmod gått över sin åkerteg in på Kristoffers teg, där hans hustru uppskar kornet, och henne med ett lieorv slagit, varom Johan Mickelsson i Öhn och Elias Sjulsson i Nyland vittnade henne därav blå och blodig varit, som sådant synt hava, vilken sin ivrighet han ångrar och om nåd beder.
Denna ringa rätten kunde icke befria honom, Peder Eriksson, att han ju hade överträtt det 3:e kapitlet i edsöresbaklen och således brottsligen att plikta efter 21:a kapitlet av samma balk: Men om nåd hemställes uti all underdånig ödmjukhet till den höglovliga kungliga hovrätten, varom ock hela tingsallmogen tillika med homom på det undersåtligaste och ödmjukeligaste bedja. Målsägaren beder ock för honom, som sig haver förlika låtit, sedan domen avsades, föregivande sig icke kunnat tänka saken så hög bliva skulle.

1662:
Stor-Per omnämnd i mål om trolldom. Olov Ingelsson, 11 år, anklagar flera personer för häxeri. Stor-Per omnämnd i förbigående.

1664:
Rannsakades angående trolldom, som angivits vara utövad av pigan, Sara Persdotter, vid pass 60 år gammal och i tjänst hos Kristoffer Persson i Näset, samt gossen Olov Ingelsson, 11 år gamal, som tvene resor sade sig varit i Blåkulla. Saken hade angivits av Peder Eriksson i Näset, och härom rannsakades vid tinget den 26/6 1662. Vid föregången rannsakning i Resele hade två gamla män vittnat, att de ej hört något trolldomsrykte om Sara men väl hennes moder och mormoder. Då något nytt ej framkom, ville rätten varken fria eller fälla, varför resolverades, att allt skulle ställas under Guds dom.

1673:
Per Eriksson i Näset dömdes plikta 3 daler för det att han i tvenne vittnens närvaro uttalat okvädes ord emot Anders Knutsson och Per Kuntsson i Bölen.

1676:
Per Eriksson i Näset lät första gången uppbjuda 3 3/4 seland jord, liggande i Öhn, som han köpt av hustru Kertin ibidem för 56 daler kpmt samt gården för 23 daler kpmt.

1684:
Båtsmannen Per Månssons änka, Margareta Andersdotter ifrån Fjällsjö, kärade till Per Eriksson i Näset, i det hon påstod sig ej erhållit full betalning för sin salig mans knecktstånd. Per Eriksson, för sin ålderdom icke tillstädes, utan sonen, tolvmannen Johan Persson i sin faders ställe, svarade, at hon ej hade något att fordra, vilket han ålades bevisa.

1689:
Johan Pedersson i Näset lät på sin broders, Eric Nesselis, vägnar andra gången uppbjuda en silverskål, som Erik Theleus och Johan Nybom pantsätta låtit till fadern, Per Eriksson i Näset.